Mars 2020

Den nyliberala omställningen på 90-talet

Av: Maximilian Isendahl

 

1994 genomfördes folkomröstningen om medlemskap i EG (senare EU). Året därefter ersattes den svenska jordbrukspolitiken med EU:s CAP, som tillsammans med EU:s ekonomiska lagstiftningen till stor del bestämmer spelreglerna för hur jordbruket och förvaltningen av andra naturresurser fungerar. Dock skedde en stor del av förändringen redan innan omröstningen och för att förstå effekterna av EUs lagstiftning får vi gå tillbaka lite längre i tiden.

 

1986 påbörjades Uruguayrundan av GATT-förhandlingarna, som styrde handelspolitiken i en nyliberal riktning och landade i bildandet av WTO  1995. Denna organisation har som syfte att öka global handel, och har stor påverkan på bl.a jordbruket genom frihandelsavtal. Sveriges styre, som satt med i förhandlingarna, visste vart det bar av och beslöt sig att omfamna den nyliberala politiken. Partitoppen i (S) bestämde sig för en ny hållning gentemot medlemskap i EG (1), följt av LRF-styrelsens ideologiska spårbyte som innebar att organisationen skulle stödja  den avreglering av jordbruket som var på väg (2).

 

1990 påbörjades avregleringen av jordbruket och prisförhand- lingarna på jordbruksprodukter övergavs, vilket innebar att priserna sjönk. Som jordbruksministern Mats Hellström (S) sade: 

 

Den svenska riksdagen är övertygad om att avskaffandet av stödet till svenskt jordbruk kommer att underlätta för Sverige att få bli medlem i EG (1).


Därefter följde en rad lagförändringar för att anpassa svensk politik till EU: 1992 antas kapitalliberaliseringsdirektivet som innebär att det ska råda fri spekulation på skog, mark, gruvor, vatten etc- (1). Minerallagen omarbetades

och liberaliserades till förmån för utländska investerare. Året efter liberaliseras jordförvärvslagen, så att det blir enklare för privatpersoner att köpa t.ex. jordbruksfastigheter utan att ämna bruka jorden (3). I EU:s fördrag om de fyra friheterna hittar vi fri rörlighet av kapital, som har samma innebörd: fri spekulation på jord och naturresurser, med ökad exploatering, skeva ägarförhållanden och utarmning av landsbygden som följd. 

 

Samma år, 1993 antas en ny konkurrenslagstiftning, som begränsar producenters möjlighet att prisförhandla och därmed påverka sin ekonomiska situation. Prisförhandlingar om jordbruksprodukter hade redan upphört, men nu drabbas även skogsbrukare (4), vilket innebar sänkta råvarupriser och ett stärkande av skogsföretagen och industrin. Samma typ av lagstiftning finns på EU-nivå (5), vilket cementerar situationen.

 

Avgörande delar av EU-lagstiftningen, de som styr de ekonomiska förutsättningarna för jordbruk och förvaltning av naturresurser, hade alltså antagits i Sverige redan innan folkomröstningen; en avreglering som försvårade situationen för jord- och skogsbruket med lägre priser på råvaror och ökad konkurrens om resurser. Genom dessa avsiktliga förändringar skapades ett behov av det stöd som EU erbjöd till jordbrukare, och ett medlemskap i unionen kunde därmed berättigas. Tillsammans med andra EG-länder förhandlade Sverige fram GATT, och drev därmed på den utveckling som skapar ogynnsamma förhållanden för jord- och skogsbruket. Alltså - genom att skapa ett problem som EU kunde vara lösningen på kunde utfallet av folkomröstningen rimligen förutses. I detta sammanhang är det rimligt att betänka både villkoren och utslaget av folkomröstningen. 

 

Utöver EU-lagstiftningen, ska Sverige även följa WTO- lagstiftning. WTO:s 164 medlemsstater måste rapportera alla relevanta lagändringar till organisationen och de undergår regelbundna kontroller (6). Lagstiftningen tar delvis form av frihandelsavtal, såsom Agreement on Agriculture. Där finner vi samma fria spekulation och ohämmade marknadskrafter, samtidigt som jordbrukares rättigheter begränsas. Samma principer finns alltså i nationell, EU- och WTO-lagstiftning. Vad innebär detta för befolkningens möjlighet att utforma ett samhälle som inte faller inom nyliberalismens snäva ramar?

 

Referenser

1. Röös, H. (2015). Jordbrukets avveckling inte ny. Miljömagasinet. 7

2. Flygare, I. & Isacson, M. (2003). Det svenska jordbrukets historia. Natur och Kultur/ LTs förlag.

3. Lantmäteriet. (2019). Handbok FBL - Fastighetslagen och Lagen om införandet av FBL (FBLP). Lantmäteriet.

4. Sjunnesson, S., Sandström, J., Österblom, U. & Persson, O. (2018). Skogsägarrörelsen - en historisk överblick. LRF Skogsägarna.

5. European Commission. (2016). An overview of European competition rules applying in the agricultural sector.

6. WTO. (nd). What we do. WTO.