Maj 2021

Digitalt riksdagsseminarium: Utan bönder ingen civil beredskap

Maximilian Isendahl

 

Den 15 april hölls ett digitalt riksdagsseminarium kopplat till namninsamlingen Utan bönder ingen civil beredskap, som varit igång sedan 2018. Seminariet anordnades av Jordens Vänner och två riksdagsledamöter ur Miljö - och jordbruksutskottet, Maria Gardfjell (MP) och Elin Segerlind (V) deltog tillsammans med Joel Holmdahl från NOrdBruk, Jonas Wangsten från Sveriges Småbrukare, Hanna Dahlström från FIAN och jag från Jord Åt Folket. Namninsamlingen går i skrivande stund fortfarande att skriva under på, och dess krav är följande:

 

  1. Ge alla småbrukarorganisationer och andra bondeorganisationer en aktiv och permanent plats i ledningen för den nationella civila beredskapen.
  2. Höj självförsörjningsgraden så att Sverige likt Finland kan ge hela befolkningen mat i händelse av kris.
  3. Återskapa beredskapslager för livsmedel och bränsle.

 

Inledningsvis påpekade Maria Sveriges importberoende, inte bara av mat utan även insatsmedel och arbetskraft till jordbruket. Aktiva bönder behövs i hela landet, inte bara för att säkra produktionen, utan också för beredskap mot t.ex. bränder. Jonas lyfte betande djurs värde som levande beredskapslager, och efterfrågade enklare regler för skogsbygdens mindre bruk än för industrijordbruket. Hanna beskrev ett stärkande av beredskapen och bönders rättigheter i Sverige som en solidarisk handling för globala syd, speciellt för länder med exportinriktad produktion. Jag menade att när vi pratar om civil beredskap så måste vi ha klart för oss varför vi inte redan har det, alltså ha koll på de politiska beslut som togs med enig riksdag på 90-talet. Samtidigt kan vi jämföra dessa med de frågor och beslut som tas idag om exempelvis strandskydd, EU-Mercosur avtal, höghastighetsbana, förenkling av tillståndsprocessen för gruvbrytning och uppluckring av jordförvärvslagen. Joel fortsatte med beslut på EU-nivå, som nya CAP och Green Deal, där det pratas mycket om miljö och klimat men utvecklingen är densamma som tidigare. Sålänge vi har prispressande frihandel kommer alla andra aspekter i förhållande till natur och närmiljö vara irrelevanta, och producenter slås ut i den internationella konkurrensen.

 

Livsmedelsstrategin från 2017 lyftes flera gånger av olika deltagare för att kritiseras, dels för dess förslag om uppluckring av jordförvärvslagen så att aktiebolag ska kunna köpa jordbruksmark, och dels för dess fokus på storleksrationalisering och konkurrenskraft.

 

En kommunpolitiker från åhörarna frågade vilka konkreta beslut som kunde hjälpa. Joel gav svar: “Det finns jordbruksmark som står för fäfot i varenda kommun i stort sett, och det finns arbetslösa överallt. Så gör en strategisk plan för hur ska vi öka produktionen i vår kommun, hur kan vi använda den kommunala marken, hur kan vi se till att få utbildningar för våra arbetslösa. Koppla in skolor och hela det offentliga köket som kan vara en drivkraft för att få igång de här sakerna.” Tord Björk från Jordens Vänner ansåg att inte bara beslut utan även samhällsanda påverkar och berättade hur kommunföreträdare inom totalförsvaret och skola som pratat om invånarna som “kundgrupp”.

 

Joel lyfte även hur situationen är bättre både i Finland, som definierar jordbruket som en strategisk fråga och därmed slipper en del av byråkratin, och Norge som inte är med i EU (dock EES) samt har prisförhandlingar på jordbruksprodukter mellan staten och bondeorganisationerna. Maria berättade om hur det i Finland finns rätt till semester och tillgång till avbytare, samt att myndigheterna där värdesätter de mindre lantbrukarna eftersom de har förmågan att skala upp sin produktion i krissituationer.

 

Rebeca Borges från Jordens Vänner, som modererade samtalet med politikerna, frågade dem vad som behövs för att få igenom kraven. Maria nämnde att det behövs fler än LRF för att spegla hela jordbruket, men pratade också mycket om konsumentmakt. Elin talade om hur problemformuleringsprivilegiet idag ligger hos det storskaliga och om nödvändigheten att förändra det trasiga systemet i grunden, med hänvisning till att 80 % av CAP betalningarna 2020 gick till 20 % av mottagarna.

 

Joel avslutade med följande kommentar: “När kommer inbjudan till oss om att delta i arbetet med den nationella strategiska planen för kommande EU-stödet? Vi väntar på inbjudan.”

 

Svar från Joel på frågor efter seminariet:

Hur ser du/NOrdBruk på möjligheterna och potentialen i att hålla kontakt med enskilda politiker? 

 

-Vi ser inga hinder till att skapa varaktiga kontakter med enskilda politiker som visar ryggrad och vågar vara tydliga i de frågor som är avgörande för jordbrukets utveckling. Tyvärr har det visat sig vara svårt att hitta några sådana politiker.

 

Ofta saknas helhetsbilden och där vi kan vara överens i exempelvis hållbarhetsfrågor så faller det på synen på att EU ska ha kontroll över dom frågorna och så vidare. Vi försöker hålla ett öppet perspektiv och se relationerna som ett sätt att skola våra politiker.

 

Samtidigt får vi vara försiktiga så att vi inte legitimerar kontraproduktiva beslut och hamnar i en position där vi bara delar med oss men inte får någonting tillbaka.

 

Hur ser du/NOrdBruk på arbetet i att få igenom kraven efter överlämnandet av namninsamlingen?

 

-Tyvärr är det nog obefintligt. Man får se det som ett folkbildande och mobiliserande arbete. De stora trenderna och dragen fortsätter i fel riktning och det ger i det närmaste noll utrymme för de krav som vi lägger på bordet.

 

Vi kan kolla på livsmedelsstrategin, nya CAP och kommande handelsavtal. Allt går i samma riktning som tidigare. 

 

Hoppet får vi sätta till en ökad medvetenhet efter torka 2018 och pandemin som så tydligt visat på det nyliberala korthuset som utgör säkerheten för det globala handelssystemet.

 

Seminariet går att se på YouTube: Utan bönder ingen civil beredskap - digitalt riksdagsseminarium.