December 2019

Exploatering av migrantarbetare

Emma Johansson

 

I slutet av november 2019 släppte ECVC, European Coordination via Campesina, rapporten Sowing injustice, harvesting despair: Abuse and exploitation of foreign agricultural workers. The role of intermediation schemes. Den redogör för diskrimineringen och utnyttjandet av migrantarbetare i den Europeiska jordbruks-industrin, något som numera är strukturellt förekommande inslag. Även om rapporten främst lyfter exempel från Spanien, Italien och Frankrike är dessa skeenden inte begränsade endast till dessa länder. Det är dock länder där en betydande del av arbetskraften utgörs av migrantarbetare. I Italien utförs 55 procent av säsongsarbetet av denna arbetskraft. I vissa EU länder finns det dessutom en vilja att göra asylsökande anställningsbara i jordbruksindustrin.


Rättigheter som en dräglig inkomst, rättvisa arbetsvillkor och fri rörlighet kränks idag i den Europeiska jordbruksindustrin. I vissa fall kan situationen till och med liknas vid slaveri och arbetstvång. Gemensamt för samtliga fall är att det är en konsekvens av det växande behovet av billig arbetskraft inom jordbrukssektorn. I kontexten av frihandel och konkurrens på globala marknader är billig arbetskraft en avgörande ekonomisk variabel. I och med GATT och WTO blir små och mellanstora jordbruk idag färre och färre. Utvecklingen går mot en koncentration av markägande hos ett fåtal aktörer med allt större regioner som upptas av stora monokulturer. Det är inte möjligt att bedriva jordbruk på detta sätt utan att exploatera arbetskraft och eller natur. Exploateringen av migrantarbetarna upprätthålls av att det finns stor tillgång på arbetare i en liknande situation, vilka är villiga att ta deras plats. Den sociala och geografiska isoleringen av migrantarbetarna bidrar ytterligare till att de blir beroende av arbetsköparen. Det försvårar även EU:s och politiska organisationers möjlighet att ha inverkan på hur de mänskliga rättigheterna tillämpas.  Vid avtalsskrivningen är ett vanligt villkor att migrantarbetarna fortsätter ha sin huvudsakliga bostad utanför landet där arbetet sker, vilket avgör vilka sociala rättigheter de omfattas av.


I många fall har EU-medlemsstaterna outsourcat rekryteringen av jordbruksarbetare till privata mellanhänder som t.ex inter-nationella bemanningsföretag. EU:s lagstadgar fungerar då på ett sätt som gör att den nationella arbetsrätten, som annars gäller, kan kringgås. Avsaknaden av mellanhänder behöver inte sammanfalla med bra arbetsvillkor, men det har gått att urskilja en tendens av att dessa mellanhänder har en särskilt negativ verkan på arbetarnas situation. Detta kan ta sig uttryck i form av avsaknad av lönecheckar, regelbundna betalningar och övertidsersättning. Avsaknaden av ordentliga löneuppgifter kan även försvåra förnyandet av uppehållstillstånd, samt tillgång till sociala rättigheter. En annan problematik med mellanhänderna är de tjänster de utför utöver själva rekryteringsmomenten. Ett exempel på detta är transport, både från arbetarnas hemland till landet där arbetsköparen finns, samt, väl där, från hemmet till arbetsplatsen. Det är även vanligt att dessa aktörer erbjuder mat och bostad. Boendet som ofta ligger i anslutning till arbetet kan tjäna som ett medel för att dölja obetalda övertidstimmar. Praxis är ofta att dessa kostnader dras av från lönen, vilket är olagligt.  Problematiken uppstår i den komplicerade beroendeposition detta försätter arbetarna i. Tjänsterna utgör en inkomst för mellan-händerna samtidigt som det fungerar som en form av arbetskraftskontroll.


ECVC föreslår ett antal lösningar för att förbättra dagens situation. En åtgärd är att göra det till ett villkor för erhållande av jordbrukssstöd att sociala rättigheter och arbetsrättigheter uppfylls. För att angripa roten till problemen bör fokus dock skiftas från den politiska modell där storjordbruk prioriteras till en där matsäkerhet och matsuveränitet står i fokus. En politik som skulle möjliggöra en dräglig tillvaro för småbrukare världen över, till skillnad från det nyliberala system där ojämlikheter mellan stater och människor utnyttjas. Detta är tillsammans med  EU:s migrationslagar grunden till att den strukturella exploateringen av migrantarbetare är så vanligt förekommande.