Girjasdomen kan skapa en gynnsam kedjereaktion

Av: Gustaf Jillker (NOrdBruk), 2020-04-24

 

Girjasmålet avgjordes i år i Högsta Domstolen 29 jan 2020, då domstolen bekräftade att jakt- och fiskerättigheterna på samebyns marker i Gällivareområdet ägs av samerna själva genom samebyn. De rättigheterna hade bestridits av staten men genom domen har staten tvingats till reträtt.


Det var samebyn som genom Svenska Samernas Riksförbund väckt talan för tio år sedan. Så länge har målet sedan pågått innan HD slutgiltigt avgjorde ärendet. Samerna fråntogs rätten 1992, då staten överförde småviltjakten från samebyarna till länsstyrelsen och släppte jakten fri. Nu är den återtagen, än så länge inom åtminstone Girjas samebys marker.


Historiska bakgrunden förklarar

Om man går tillbaka i historien i Sverige har samernas rättskydd omsorgsfullt skyddats av konungamakten alltsedan Gustav Vasas tid på samma sätt som kungen garanterat att bönderna i Sverige skulle förbli fria och att deras äganderätt till marken skulle garanteras. Det har gjort att Sverige aldrig haft något feodalvälde som i andra länder på nära håll.


Nedgången i rättsläget för samerna påbörjades i slutet av 1800-talet, när intresset för malm, vatten och skog i Norrland fick riksdagen att i ökande grad lagstifta bort samernas äganderätt, så att marknaden skulle släppas fri för skogsbolag, gruvbolag och vattenkraftsbolag till exploatering för nästan ingen ersättning alls och definitivt ingen kompensation till samerna, som ägde marken.


Det kunde ske inte minst genom att den akademiska världen ställde upp med bland annat rasbiologisk forskning, som drev tesen att samerna var en livsoduglig ras, vilken inte kunde tillräknas samma värde som den nordiska. Andra vetenskaper ställde också upp bakom riksdagens önskemål som till exempel den historiska grenen som ifrågasatte samernas långa närvaro i landet. I stället beskrev alltför många forskare samerna som sentida invandrare – nästan som ockupanter.


Juridiken missgynnade sedan nomadiserande renägare, medan den utgick från att bofasta koägare, som bedrev sin kreatursskötsel inom stängslade områden var viktigare att skydda. Det är först inom de senaste decennierna som urfolksrätten börjat får erkännande, främst genom FN:s rekommendationer. HD-domen är ett exempel på det pågående paradigmskiftet, som nu påverkar även Sverige.


ILO-konventionen symbolfråga

Egentligen skulle staten kraftigt ha garanterat samernas äganderätt till jakten genom att Sverige tidigare ratificerat flera internationella konventioner, som erkänner urfolks rättigheter. Sveriges riksdag erkände till exempel 1977 samerna som ett ”urfolk”. Riksdagen gick sedan ännu längre och erkände samerna även som ett ”folk”, genom att införa begreppet i grundlagen och regeringsformen 2011.


Ett stort undantag har dock kvarblivit. Sverige vägrar fortfarande sedan 30 år tillbaka att ratificera ILO-konventionen 169, vilket under tiden gjort att konventionen utvecklats till en symbolfråga vad gäller att återställa Sveriges havererade rättsförhållande till samerna. Orsaken är att konventionen på ett särskilt sätt betonar urfolks äganderätt till mark och vatten. Undantaget yttrar sig i att staten vägrar erkänna samernas rättigheter på samma nivå som man erkänner andra urfolks rättigheter i världen.


Det intressanta blev att HD:s dom i år till viss del ändå kom att bygga på just ILO-konventionen 169 genom att fastställa att dess princip om hänsyn till samisk urminnes hävd gäller just marktvister mellan samerna och staten. HD erkänner därmed ILO 169 samtidigt som staten förnekar den. Det förhållandet uppmärksammades av tidigare justitierådet och professorn Bertil Bengtsson i Dagens Nyheter 18 april 2020.


I samma tidning säger Marie B Hagsgård, före detta domare och ordförande i expertkommittén för Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter, att det är väldigt intressant att HD i domen markerar att internationell urfolksrätt har betydelse i Sverige.

 

Kvardröjande lokalt motstånd

Trots den starka HD-domen råder fortfarande oklarhet lokalt om vad domen betyder för andra samiska renskötselområden i Sverige än Girjas område. Länsstyrelserna skickar ut tvetydiga signaler och den ledande kommunpolitikern i Kiruna ifrågasätter öppet samernas äganderätt till jakten. På andra ställen i fjällvärlden ökar hatet mot samerna, och det har tagit sig uttryck i hot och vandaliseringar av samisk egendom och att renar skadas, lemlestas och dödas. Tyvärr måste man betrakta vissa lokala medier som del av uppviglarna mot de samiska rättigheterna.


I Jokkmokk begär kommunledningen att Kallak-gruvan ska anläggas och att regeringen ska ignorera samebyns och miljörörelsens motstånd mot expropriering, trots att området är livsviktigt för samebyns överlevnad. Ärendet ligger på regeringens bord sedan två år tillbaka, men regeringen segar med beslutet.


Tvärvändning hos Justitiekanslern

Den senaste utvecklingen efter HD-domen pekar dock mot att positiva förändringar är på gång, och det är att Justitiekanslern Mari Hedengård och hennes företrädare Anna Skarhed, som var statens juridiska ombud i rättegångarna, bytt sida och nu vänder sig emot regeringen och staten med hård kritik. I DN den 13 apr 2020 säger Mari Hedengård att regeringen måste ta sitt ansvar i samefrågorna och inte låta dem landa i domstolstvister eller samehat.


Anna Skarhed säger i samma tidning att staten måste hitta en politisk lösning. Gruvanläggningen i Kallak bör utredas, eftersom svensk minerallagstiftning kom till i en tid när varken urfolksrättigheter eller miljöhänsyn tillmättes samma vikt som i dag.


Sametinget krävde den 21 februari att en statlig utredning ska tillsättas efter Girjasdomen för att få igång processen.


HD:s dom är unik och det går lätt att förstå att den kan komma att inte bara begränsas till samiska rättigheter. I slutändan berör det hela norrlandsfrågan genom att domen bidragit till en omvärdering av Sveriges kolonisationshistoria, vilket berör den djupare frågan om hur naturresurserna i renbetesmarkerna ska förvaltas på ett hållbart sätt i framtiden. Miljörörelsen väntar också svar på hur regeringen tänker sig att hålla fast vid skyddet av orörd natur, vilken har utvecklats en stor ekonomisk resurs i Norrland.


HD-domen gynnar matsuveräniteten

Inom småbrukarrörelsen är det lokala naturbruket grunden för matsuveränitet – att länder och folk har en mänsklig rättighet att själva ta kontroll över hur maten produceras. Det innebär att hela kedjan från ”lav till skav” eller från ”ax till limpa” vägs in i livsmedelsstrategin, så att Sveriges självförsörjningsgrad garanteras.


För samisk matproduktion innebär matsuveränitet bättre kontroll över renbete, bär, vilt, fiske och jakt. Det har fastslagits i Sametingets ”matvision”, som antogs 2011. Enligt matvisionen innebär matsuveränitet för samernas del också att man med lagstiftningens hjälp ska kunna bemöta hot mot krympande renbetesmarker från exempelvis moderna skogsbruksmetoder, privatisering av skog, vat­tenkraftsutbyggnader, gruvexploateringar, okontrollerad turismindustri och felriktad rovdjurspolitik.


Såvitt det går att se, kan Girjasdomen sätta igång en hel kedjereaktion, som skulle gynna alla naturbrukare och miljövänner, åtminstone i Norrland. Genom förändrad skattepolitik, som respekterar äganderätten i HD:s anda, skulle kapitalströmmen kunna vändas om, så att dräneringen av Norrland på resurser och folk upphör och att resurserna stannar kvar i Norrland och åter igen bygger upp landet, givetvis i samarbete med samerna och inte i den antagonism som tidigare alltför ofta varit förhärskande.