17 April 2020

Inblick: MST och kampen för land i Brasilien

Maximilian Isendahl 

 

17 April är det International day of peasant stuggle, till minne av massakern 1996 vid Eldorado dos Carajas i Brasilien, då 19 landlösa demonstranter mördades av polisen (1). Ytterligare två dog av sina skador och över 60 skadades. Massakerns offer var med i de landlösas rörelse, MST, som arbetar för rättigheter till och på land och som är en del av La Via Campesina. Även om våld och repression på landsbygden inte är ovanligt i Brasilien - 1320 personer mördades mellan 1985 och 2006 - drev den brutala händelsen upp frågan om landreform på den nationella agendan.

 

Brasilien har en gravt ojämlik ägandestruktur som grundar sig i landets kolonialieringsperiod då enorma gods skapades (1). En intensiv industrialiering av jordbruket genom gröna revolutionen och statssubventionerad mekanisering stärkte ytterligare de oligarkiska godsägarna. Som resultat äger 0,9 % av markägarna 43 % av landets jordbruksmark. Staten har genomgående, under militärregimen, president Lula (1) och än mer under Bolsonaro (2), prioriterat det storskaliga exportinriktade jordbruket. År 2005 kom 42 % av landets exportinkomster - som bl.a. används för att betala av utlandsskuld – från jordbruket (1). Samma år beräknades 14 % av landets befolkning ha lidit av svält de senaste åren.

 

Mellan 1955-64 växte kampen för jordbrukares och lantarbetares rättigheter och tillgång till land sig starkare i Brasilien, med krav på landreform och förverkligande av mänskliga rättigheter (1). Militärkuppen 1964 avbröt olika sociala rörelsers arbete och brutal repression av aktivister följde - att driva kampen på samhällsnivå var inte längre möjligt. Konflikter på lokal nivå gjorde att militärregimen snabbt införde en ny land-lagstiftning för att undvika uppror. I den erkändes också att jordbruksfastigheter ska användas effektivt och fylla sin sociala funktion, vilket influerats av kyrkan. Enligt lag kan fastigheter som bedöms oproduktiva därmed exproprieras och omfördelas till landlösa familjer. 27 % av Brasiliens land beräknas bestå av stora oproduktiva fastigheter, och upp till 30 miljoner människor uppskattas kunna gynnas av denna typ av landreform. Staten är motvillig att följa denna lag, och exproprierar inte fastigheter såvida inte den blir pressad till det. Då godsägarna har stort inflytande begränsar de expropriering och har även försäkrat att de blir rikligt kompenserade när det sker.

 

Sedan dess formella bildande 1984, har MST organiserat markockupationer som resulterat i tillgång till land för 370 000 familjer av landlösa bönder, jordbruksarbetare samt fattiga från städerna (3). Processen går till som följande: MST väljer ut en fastighet som de vill ska exproprieras och börjar engagera och förbereda landlösa familjer, inte sällan över tusen (1). I en gemensam, välplanerad aktion ockuperar de den valda fastigheten och sätter upp ett läger med rörelsens flagga. Ofta blir de vräkta, varpå lägret flyttas till en närliggande plats, medan målet att få tillgång till den valda fastigheten består. När mobiliseringen skett, börjar myndigheten för landreform, INCRA, en procedur för expropriering, samtidigt som godsägaren och dess lobby-organisationer motverkar arbetet. En del läger blir kvar långt över 10 år på grund av utdragna processer. Även andra metoder används som påtryckningar: marscher, demonstrationer, hunger-strejker, vägblockader och ockupering av offentliga byggnader.

 

Så länge det politiska läget innebär en tillräckligt stor sannolikhet att landreform genomförs, kan den ansträngande perioden i de landlösa lägren uppvägas av vad som finns att vinna (1). Enligt intervjuer med 1568 hushåll på omfördelad mark upplever 91 % att livskvaliteten ökat och 87 % att familjens framtid förbättrats. MST har dessutom vuxit i kapacitet och engagerar sig i aktiviteter utöver tillgång till land: Rörelsen arbetar för kampen på land och har numera olika sektorer för bl.a. utbildning; produktion och kooperation;  samt hälsa. I många läger och på bosättningar bildade på exproprierade fastigheter har skolor bildats, och 70 % upplever förbättring av utbildningen, enligt nämnd undersökning.

 

Jair Bolsonaros tillträde som president försämrade situationen markant (2). Han har liknat lantarbetare med terrorister och stoppat alla pågående landdistributioner. Staten arbetar dessutom specifikt för att stänga MST:s skolor, som ger utbildning till drygt 200 000 elever. Bland annat vräktes 450 familjer från en bosättning med tillhörande skola, bildad 2012 på en fastighet som höll på att exproprieras. Statens stöd för godsägarna och jordbruksindustrin har även trappat upp våldet på landsbygden. Regeringens beslut leder till våldsamma vräkningar, inte bara av polisen utan även av privata miliser köpta av godsägarna. Bl.a. mördades en aktivist, hennes make samt en vän i mars 2019, vilket tros vara beställt av en godsägare i syfte att roffa åt sig mark. Land grabbing av bl.a. regnskogen har också främjats, genom att förenkla på proceduren för att skapa nya ägandebevis.

 

En geografisk överblick över de landreformer som genomförst ger också en god inblick i statens prioriteringar. Flest mobiliseringar och markockupationer sker i de södra, sydösta samt nordöstra delarna av landet (1). Samtidigt har den den största andelen av landdistributioner genomförts i området kring amazonas i norr, där konkurrensen med godsägarna och industrin är mindre. Ändå är landreformerna i detta område mycket konfliktfylld och delstaten med högsta antalet mördade lantarbetare är Pará som ligger i norr.

 

Det var i just Pará som massakern den 17 April 1996 skedde. Innan MST etablerade sig som rörelse i delstaten utkämpades kampen för land av mer anonyma och mindre grupper av ockupanter, posseiros, som generellt riktade sig mot mer marginella landområden (1). När MST började få fästa arbetade de mer synligt, försökte mobilisera fler människor åt gången och valde ibland ut mer produktiva fastigheter närmare städerna. Detta var aktiva beslut i syfte att vinna stöd hos befolkningen och öka pressen på staten – något som också lyckades.  Det kom också med ett pris: Strategin med massaktioner utmanade auktoriteten hos polisen, som var van vid att handskas med mindre grupper och därmed kunna använda våld mer godtyckligt. Detta var en bidragande faktor till brutaliteten i massakern. Dådet var också planerat; med order från guvenören att ta bort en vägspärr som byggts av en grupp på ca 1000 personer för att uppnå landreform, anlände polistrupper från båda hållen och sköt in i folkmassan.

 

In the midst of this violence, death, and attempts to weaken the rural movements in the countryside, production does not stop (2).

 

Vi bör minnas inte bara vad som förlorades, utan även vad som vunnits efter tragedin. Protester och medieövervakning resulterade i signifikanta eftergifter från staten vilket förbättrade situationen för många. Dessutom ökade både det regionala samarbetet mellan organisationer och den internationella solidariteten. I kriser kan vi lära oss av svaghet och gå starkare framåt. Vad som än händer så behöver vi mat och för att säkerställa detta krävs matsuveränitet och därmed tillgång till land. Med insikter från Brasiliens landfrågor vänder vi blicken hemåt.

 

Referenser

1. Carter, M (Edit.). (2015). Challenging social inequality – the landless rural workers movement and agrarian reform in Brazil. Duke University Press.

2. Lacerda, N. (2020). 2019 in Review | Bolsonaro targets the MST, violence grows in the countryside. Brasil de Fato. 2/1 2020. [2020-04-14]

3. Friends of the MST. (N.D). What is the MST? [2020-04-14]