Oktober 2019

Matsuveränitet i revolutionens Rojava

Maximilian Isendahl

 

Rojava, västra Kurdistan i norra Syrien, har sedan det syriska inbördeskrigets början 2011 kontrollerats av en autonom rörelse som präglas av feminism, ekologisk medvetenhet och gräsrotsdemokrati. Revolutionens Rojava är också av stort intresse för ämnet matsuveränitet.

 

Rojava behandlades som en koloni under den centralistiska Ba’th-regimen fram till revolutionen 2011. Staten ägde 80 % av marken och styrde noga vad, var och hur det skulle odlas (1). Traditionellt lantbruk ersattes av industriellt jordbruk som förlitade sig på konstgödsel och pesticider (2). Av Rojavas tre kantoner, bestämdes den östliga Cizire att bli en monokultur av vete som stod för ungefär 50 % av Syriens totala veteproduktion, samtidigt som det inte fanns några kvarnar i området (1). Vetet fraktades därför söderut för malning och sedan tillbaka för konsumtion. Råoljeproduktionen följde samma mönster. Frukt och grönsaksodling var förbjudet i Cizire och all plantering av träd måste godkännas av staten. Afrin, den västra kantonen, producerade istället främst frukt och står för ca 25 % av Syriens produktion av oliver. Kobane står emellan dessa områden, geografiskt och produktionsmässigt (3).

 

Kriget visar hur sårbart centraliserat jordbruk är. Turkiska militären har bränt skogar, bland annat olivlundar i Afrin (3). Sommaren 2019 brann ca 50 000 hektar spannmål i Rojava (4). Kurderna anser att Turkiet och Assad-regimen ligger bakom och jihadistgrupper tar på sig en del av förödelsen. En annan svårighet är bristen på vatten (3). Turkiet överutnyttjar vattnet genom att bygga mängder av nya brunnar och dammar och kan kontrollera flödet i floderna Eufrat och Xabur, som rinner genom Turkiet innan de kommer till Rojava, och på så sätt försvåra situationen för Rojavas befolkning. (3). Samtidigt som tillgången på vatten för bevattning sjunker leder klimatförändringarna till lägre nederbörd. Reservoarerna har minskat kraftigt efter hårt tryck från både Syrien och Turkiet, och grundvattnet har sjunkit från 100 m till 150 m på kort tid.

 

Den autonoma rörelsen i Rojava verkar för decentraliserad produktion och konflikten och blockaden gör behovet av ökad självförsörjning än mer akut (1). I och med kriget ökade grönsaksodling för eget bruk och jordbruket har omvandlats från exportinriktat till lokal försörjning (3). Landreformer har genomförts där lokala familjer fick mark på upp till 4 ha, samtidigt som kooperativ startades upp (1). Förändringarna sker utan våld. 2015 ingick 20 % av marken fortfarande i större lantbruk.

 

Ett medvetet mål är att diversifiera jordbruket och göra det mer hållbart (1). Plantering av torktåliga träd som ek och tall, samt oliver och stora mängder fruktträd har börjat, även i Cizire (1;3). Växtföljden varieras med bland annat linser, jordnötter och grönsaker (1). Kooperativ bygger växthus för vinterproduktion. Bevattning med behandlat grå- och svartvatten ökar. Arbete görs för att välja grödor som inte kräver bevattning, något som ökat den odlade mångfalden (3). Andelen jordbruksmark med torktåliga baljväxter har ökat från 10 % till 25 % de senaste åren. Naturreservat har upprättats och återskogning har startat för att förbättra vattenkvaliteten och öka den naturliga biodiversiteten.

 

Men konstgödsel och pesticider används fortfarande i stora mängder i det kvarvarande industriella jordbruket (3;4) och efter decennier av Ba´th-regimens politik har mycket kunskap gått förlorad vilket försvårar utvecklingen mot hållbart jordbruk (3).


Nu ställs allt på spel, då Rojava kämpar mot Turkiet och dess allierade islamistgrupper. Vi kan ana vad som väntar om Turkiets invasion lyckas, från vad som skedde efter att Turkiet invaderade Afrin 2018 och islamistgrupper tog makten: etnisk rensing av kurder och införandet av stränga sharialagar med godtyckliga avrättningar (5). Mark, skörd och ägodelar tas ifrån befolkning. Turkiets jordbruksminister uppgav i november 2018 att 600 ton oliver dittills hade beslagtagits i det ockuperade Afrin och sålts i Turkiet, för att försvaga den autonoma rörelsen (6).

 

Revolutionen i Rojava gav upphov till en möjlighet att lägga om regionens jordbruk från ett fossilbränsleberoende industriellt mono- jordbruk till ökad mångfald, hållbarhet och självförsörjning grundat  på gräsrotsdemokrati, feminism och ekologisk medvetande. Rojavas överlevnad är del av allas vår överlevnad.

 

Referenser

1. Knapp, M. et al. (2017). Revolution i Rojava – Demokratisk automoni och kvinnlig frigörelse i syriska Kurdistan. Alhambra.

2. Zana, S. (2017). Rojava´s economics and the future of the revolution. Kurdish Question. [2019-10-14]

3. Internationalist Commune of Rojava. (2018). Make Rojava Green Again. Dog Section Press.

4. Tarling, S. & Ensor, J. (2019). Crop fires are destroying Syria´s war-ravaged farmers – but who is starting them and why? The Telegraph. [2019-10-14]

5. Chulov, M. & Shaheen, K. (2018). ´Nothing is ours anymore´: Kurds forced out of Afrin after Turkish assault. The Guardian. [2019-10-16]

6. Barwari, R. (2018). Turkish minister admits seizure of Afrin olives, says 600 tons brought into Turkey. Kurdistan 24. [2019-10-16]