Oktober 2019
Peak fosfor
Alva Hällberg
Ett ämne som varken kan tillverkas eller förstöras står i centrum för världens framtida matproduktion- fosfor. Forskare menar att de större reserverna börjar ta slut och varnar för minskad matsäkerhet, dyrare matpriser och därmed ökade klyftor mellan fattiga och rika.
Grundämnet fosfor är förutsättningen för liv. Det finns kemiskt bundet i DNA, är det sjunde vanligaste grundämnet i människokroppen (1), och elfte mest förekommande ämnet i jordskorpan (2).
För jordbrukets del är fosforstatusen i marken en avgörande faktor för skördeutbytet. Fosfor behövs för att grödor ska växa och avkastningen ökar om fosforstatusen i marken är hög, särskilt när det gäller grödor med grunt rotsystem som potatis och sallat (2) (3). Att fosfor finns i stor mängd i marken betyder inte automatiskt att fosforn är tillgänglig för växten. Fosfor reagerar lätt med andra ämnen och finns ofta i starka och svårlösliga föreningar. Av den fosfat som finns i jorden kan ned till endast 1 procent vara tillgänglig för växternas rötter (4).
Tittar vi i backspegeln har fosfor varit en av huvudkomponenterna i mineralgödning sedan 1840. Fram till detta hade fosfornivån hållts stabil i marken genom tillförsel av skörderester, stallgödsel och i vissa delar av världen människoexkrementer. Efter andra världskriget ökade användningen av mineralgödning (1). Det resulterade i att växtodling och djurhållning inte nödvändigtvis behövde verka i anslutning till varandra, och det tidigare kretsloppet mellan växt- och djurproduktion delades upp. Foderproducenterna köpte mineralgödning till sina odlingar, och behövde inte stallgödsel för att få en bra avkastning. Samtidigt som djurhållningens stallgödsel bokstavligt talat samlades på hög, separerad från växtodlingen (4).
Idag begränsas skördeutbytet på cirka två tredjedelar av världens åkerjord på grund av för låg halt växttillgänglig fosfor ämnet måste alltså tillföras jorden (1). Fördelningen av fosforgödsling i världen är minst sagt ojämn. Belgien, Nederländerna, Portugal och Storbritannien- alla OECD-länder, ackumulerar över 10 kg fosfor per hektar om året. Det afrikanska jordbruket har en motsatt problematik, där markförrådet av fosfor töms i takt med att mer förs bort än vad som kommer tillbaka till jorden (4).
Kan problemet inte bara lösas genom att framställa fosfor på kemisk väg? Inte riktigt.
Till skillnad från fossila bränslen som olja, där alternativa sätt att utvinna energi testas, så finns inga substitut för fosfor (1) Och de rikligaste och mest användbara resurserna fördelade i ett fåtal länder varav vissa är centrala i geopolitiska konflikter (2).
Det största reserven av fosfatmalm som är ekonomisk försvarbar att bryta idag sett till livsmedelspriser finns i Kina, Marocko/Väst-Sahara och USA (6). Kina är idag den största producenten av fosfatmalm, men har dyra tulltaxor, i syfte att säkra den egna tillgången, vilket resulterar i mindre export. 2011 bedömdes USA:s inhemska reserver att räcka 25 år till, och företag i landet bedriver storskalig handel med Marocko som har större tillgångar. Att köpa fosfor från Marocko är problematiskt eftersom Marocko exporterar stora mängder fosfor från Västsahara, som landet ockuperar i strid mot internationell rätt.
Handel med fosfat från Marocko, som brutits i Västsahara fördöms av FN och denna malm har också bojkottats av flera skandinaviska bolag. Samtidigt finns det inte någon internationell plan över hur fosfortillgångarna ska fördelas globalt och användas på lång och kort sikt (5).
Fosforstatusen i svenska åkermarker är allmänt mer än tillräcklig. Det beror på 1900-talets uppgödsling av jordarna med mineralgödning, som nådde sin topp under 70-talet med en årlig tillförsel av 70 000 ton. Idag ser det annorlunda ut. Fosfor i mineralgödsel uppgår till 10 000 ton per år i dagsläget, beroende på pris och vilka grödor som odlas (4).
Alltså: alla lantbrukare är beroende av fosfor, en huvudkomponent i mineralgödsel, som i sin tur bidragit till att användningen av stallgödsel minskat (1). Fosfatmalmen som används i mineralgödning och som är ekonomisk försvarbar att bryta idag sett till livsmedelspriser finns i några få länder. Samtidigt finns det inte någon internationell plan över hur fosfortillgångarna ska fördelas och användas på lång och kort sikt (5). Viktigt att poängtera är att peak fosfor inte är likställt med att fosforn tar slut. Fosforns molekyler kan ju varken framställas eller förstöras. Man diskuterar helt enkelt vad konsekvenserna blir när fyndigheterna av den lättillgängliga fosforn börjar ta slut (5). En sak är säker: finns det människor, så finns också en global efterfrågan på fosfor (1). Och högre matpriser, minskad matsäkerhet samt ökade klyftor mellan rika och fattiga länder kan bli följden om mineralgödsel med fosfor blir dyrare (5).
Referenser:
1. Stuart White & Dana Cordell (2011) Peak Phosphorus: Clarifying the Key Issues of a Vigorous Debate about Long-Term Phosphorus Security. Sustainability. [Online] 3 (10), 2027–2049.
2. Schröder, J.J., Smit, A. L. Cordell, D., Rosemarin, A. (2011). Improved phosphorus use efficiency in agriculture: A key requirement for its sustainable use. Chemosphere. Vol 84: 6. 822-831.
3. Delgado, J.A., Shaffer, M., Brodhahl, M.K (1998). New NLEAP for shallow and deep rooted rotations. Irrigated agriculture in the San Luis Valley of south central Colorado. Journal of soil and water conservation. (4), 338–340.
4. Tidåker, P. (2011). Återvinna fosfor - hur bråttom är det? s. 162- 175. Stockholm: Forskningsrådet Formas. 162- 175
6. Brujine, G., Caldwell, I., Rosemarin, A. (2009). Peak phosphorus: the next inconvenient truth. The broker. [Online] 6 (9).
