September 2020

Positiva exempel döljer negativ utveckling

Maximilian Isendahl 


I Sydsvenskan 15/9 publicerades en artikel med rubriken Vännerna valde bort storstadslivet för jorden, som följer Monika Bengtsson och Cecilia Ward på deras gård utanför Höör. Reportaget är en del av serien Ny grön våg och är en av många artiklar som fokuserar på positiva exempel av självhushållning eller småskalig stads- eller stadsnära odling av grönsaker. Det framställs som enkelt att göra det som gjorts av huvudpersonerna i den här artikeln, alltså köpa en gård och starta en småskalig odling. Bengtsson säger att de vill “[v]isa att det går att ha ett litet småskaligt jordbruk”. Den optimistiska bild av bönders förutsättningar som ofta målas upp behöver problematiseras. Inte bara är den djupt missvisande - dessutom riskerar den att skada de värderingar om matsuveränitet, mänskliga rättigheter och lokalförsörjning som vi ändå tror att vi delar med Bengtsson och Ward.


Nackdelen med återkommande reportage om positiva exempel är just det - positiva exempel är per definition avvikande från det generella. Verkligheten är nämligen en annan: mellan 1984 och 2013 minskade antalet heltidsbönder med 59,7% och minskningen fortsätter. Enligt LRF:s statistik har Sveriges självförsörjningsgrad sjunkit från nära 100% på 80-talet till nuvarande 50%. Men eftersom import av djurfoder inte är inkluderad i dessa siffror är den egentliga siffran betydligt lägre.


Till denna utveckling, alltså avveckling, finns konkreta förklaringar i de politiska beslut som genomfördes under 90-talet. Kontexten för detta var den nyliberala andan som GATT- förhandlingarna (General Agreement on Tariffs and Trade) fördes i och som utmynnade i bildandet av WTO (Världshandels-organisationen) 1995. Det fanns även en politisk vilja att gå med i EG, dagens EU.  Det togs en rad politiska beslut som fick stora negativa konsekvenser för jordbruket och andra naturresurser som skog och mineraler:


  • Avregleringen av jordbruket (1990) öppnade upp för global handel med livsmedel så att mat behandlades som om det vore vilken vara som helst. Samtidigt avbröts prisförhandlingar på jordbruksprodukter och med den nya konkurrenslagstiftningen (1993) förbjöds prisförhand-lingar helt. Nu ses småskaliga bönder och skogsbrukare som en kartell ifall de går ihop för att prisförhandla - det skulle innebära en olaglig påverkan på den “fria” marknadens prissättning - trots stora aktörers uppenbara makt över marknaden. Inom EU finns samma principer i förordningen om fri rörelse av varor. Konsekvenserna blir att svenska bönder måste konkurrera med lågprisimport från länder med helt andra förutsättningar: länder med sämre arbetsrätt, andra säsonger samt lägre miljö- och djurskyddskrav.

 

  • Kapitalliberaliseringsdirektivet (1992) och liberaliser-ingen av jordförvärvslagen (1993) innebar att vem som helst, i vilket syfte som helst, ska få köpa jord- och skogsfastigheter. De har sin motsvarighet i EU-förordningen om fri rörlighet av kapital och konsekvensen är en ökad spekulation och konkurrens om mark. Förut var priset på jord- och skogsfastigheter kopplat till hur mycket marken kunde producera, men nu ska priset styras av marknaden. Priserna på gårdar och skog har helt enkelt ökat när bönder konkurrerar med spekulanter som vill åt marken i andra syften än långsiktig produktion, exempelvis turism, spekulation på markvärdet eller snabba pengar från kortsiktig skogsavverkning.


Hur många bönder som gått i konkurs vill ha sina ansikten på framsidan av lokaltidningen med rubriken De fick överge myllan på landet för stadens asfalt? Underrapportering om den negativa utvecklingen för jordbruket i Sverige är på ett sätt förståelig. Inte minst under den rådande jordbrukspolitiska diskursen, där jordbruk ses som vilket företag som helst och konkurrenskraft på en globaliserad marknad avgör framtiden för bönder. Signalen blir då att det är bonden som misslyckats som företagare, samtidigt som dåliga ekonomiska förutsättningar som konsekvens av nyliberal politik ignoreras, vilket innebär att politikerna slipper ta ansvar för sina handlingar.


Lokal matproduktion och andelsjordbruk är något vi också vill stå bakom och att lyfta dessa frågor är självklart positivt. Men när positiva exempel inte sätts i sin jordbrukspolitiska kontext där ämnet problematiseras målas en farlig bild upp av att dessa exempel skulle vara allmänt applicerbara. En sådan uppmålning döljer verkligheten och motverkar en seriös diskussion.