Skogsstrategin är ett hot mot demokrati, landsbygd och välfärd

Skogsstrategin är ett hot mot demokrati, landsbygd och välfärd

Eva Jonsson (NOrdBruk)

 

Svar från NOrdBruk gällande skogsstrategin och artiklarna Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord – den svenska skogspolitiken 11:e juni, 2021 Rikard Rehnbergh och Rikard Rehnberghs artikel ”Sverige agerar skamligt i skogsfrågan.”

 

Skogsstrategin tillsammans med EU:s gröna giv, olika skogsprogram och aktionsplaner om bland annat biodiversitet, klimatet och skogen som kolsänka riskerar att överföra de delar av skogspolitiken som Sverige i dag styr över till att avgöras i Bryssel. Unionen blandar sig nu i också avverkningsmängder genom ”skogen som kolsänka” och hur skogen ska skötas.


Bondeorganisationen NOrdBruk anser att det inte fungerar med samma lagstiftning för allt skogsbruk över hela kontinenten på grund av ländernas olika förutsättningar och traditioner att förvalta skogen. Skogen sköts bäst om Sverige själv kan utforma lagar och genom Skogsstyrelsen se till att dessa följs. Dessutom är skogspolitiken enligt EU:s grundfördrag nationell. Att låta EU styra över skogen skulle vara att frångå det vi var överens om vid inträdet i EU.


Skogen är Sveriges i särklass största exportvara och bidrar till arbetstillfällen och hela landets välfärd. Att lägga förvaltningen i EU:s händer gör att vi inte kommer kunna styra över inkomster och arbetstillfällen.


Och vad ska vi använda som råvara till förpackningar, papper, hygienartiklar och trävaror? Att minska tillgången på skogsråvara enligt skogsstrategin får både ekonomiska och rent resursmässiga konsekvenser för hela samhället.


På 70-talet var statens mål med förvaltning av skogen enbart produktion av timmerråvara. Hade den politiken gällt nu skulle vi ha haft 40% mer skog idag, dvs 40% mer kol bundet i skogen, enligt uppgift från Tomas Lundmark, skogsprofessor vid SLU i Umeå.


Idag anser staten att produktionsmålet är lika viktigt som miljömålet, dvs att säkra biologisk mångfald och genetisk variation, därför har redan stora arealer i Sverige undantagits från skogsbruk och vi har en lagstiftning om miljöhänsyn. 


Införs skogsstrategin ska avverkningsvolymerna minskas och stora arealer undantas från avverkning av hänsyn till biodiversitet och klimat.


NOrdBruk håller inte med Rikard Rehnbergh om att skogen i Sverige skövlas. Att skräckexempel som den som visas i filmen ”More of everything” handlar om att skogslagstiftningen inte blir likadan för de stora skogsägarna som de mindre. De som äger stora arealer har tillåtelse att avverka stora sammanhängande ytor och att skapa ensidiga skogar. Detta borde ändras.


Skogsstyrelsen har de senaste 10 åren fått pengar för miljöinventeringar och avsättning av skog i naturvårdsavtal m.m. men mindre pengar för vanlig handläggning kring avverkningstillstånd och uppföljning. Idag medger inte Skogsstyrelsens resurser all erforderlig kontroll för ett hållbart skogsbruk.


Efter EU-inträdet har förutsättningarna drastiskt förändrats för skogsbruket i Sverige och är en stor del i både att biodiversiteten minskar och att skötselmetoder förändrats. Idag styr skogsbolagen över vilka avverkningsmetoder som ska användas och över råvarupriser. Priset på trävaror i handeln har bara under detta år nära fördubblats medan priset som skogsägaren får för råvaran endast har höjts med 3%. Dessutom är det svårt numera att sälja timmer med extra bra kvalitet och få mer betalt för detta.


Skogsbolagen tjänar enorma pengar på privata skogsägares skog. De har dessutom möjlighet att maximera vinst vid varje skogsåtgärd på sin egen skog då de äger stora sammanhängande ytor. Genom sin dominerande ställning kan de också handla upp entreprenörer och åkerier till låga priser som utför skogsåtgärder och transporter.


Skogsbolagen har dessutom om de vill de extraresurser som krävs för att genomföra miljöåtgärder som att t.ex. bränna skog för att gynna hotade arter.


Genom de låga priser som de privata skogsägarna erbjuds för sin råvara har de mindre resurser att tex sköta avverkningar själva eller att genomföra skötselåtgärder.


När vi gick med i EU tvingades vi ändra vissa delar av skogslagstiftningen för att harmonera med EU:s ekonomiska lagstiftning. Då togs skötselkravet att röja ungskog bort då det ansågs vara ett ekonomiskt hinder för ägandet. Idag finns en stor röjningsskuld och den bidrar till mindre skog totalt men också mindre biodiversitet då röjning gynnar biodiversitet. Vid EU-inträdet ändrade vi också lagstiftningen för ägande av mark vilket lett till att vi har många privata skogsägare som enbart ser skogen som en investering och inte en resurs att förvalta hållbart.


Det är dags att riksdagen ser över de lagstiftningar som förhindrar att både produktions- och miljömål uppnås och ger Skogsstyrelsen de resurser och befogenheter de behöver för att få alla att följa lagstiftningen.

Taggar: EUSkog, Debatt