Augusti 2021

Varför har så få protesterat mot EU:s makthunger?

Eva Jonsson 

Bondeorganisationen NOrdBruk anser att skogsstrategin måste diskuteras djupare då den påverkar hela Sveriges befolkning, men alltför många beslut har redan tagits utan ingående diskussion i samhället.

Under fem års tid har Torgny Östling, tidigare ordförande i NOrdBruk, i debattartiklar påtalat EU:s ambition att frånta medlemsländerna deras självbestämmande över skogen. Torgny efterlyste gång på gång ett engagemang från riksdag, regering och branschorganisationer i denna så avgörande fråga. Skogsprodukter är Sveriges i särklass största nettoexportvara och bidrar till hela landets välfärd. Den föreslagna skogsstrategin förändrar i ett slag förutsättningarna för skogsägande, skogsbrukande och skogsindustrin. Det är också en fråga om demokrati, med omfattande konsekvenser utöver klimat och biologisk mångfald. Något som påverkar så många måste allmänt diskuteras. Men varför har diskussionen hittills närmast uteblivit? 

Torgny var från 1996 fram till sin förtida död i mars i år den europeiska bondeorganisationen ECVC:s representant i EU-kommissionens Civila Dialoggrupp för skog. CDG skog är ett slags remissförfarande för EU-kommissionen där det förutom NOrdBruk också finns representanter för LRF, jordägarförbundet och svenska miljöorganisationer. 

I de civila dialoggrupperna tillämpas konsensus. Torgny har muntligen och skriftligen reserverat sig mot kommissionens, snarast totalitära, maktambitioner uttryckta i skogsstrategin, den gröna given och CAP och visat att konsensus inte föreligger. Övriga representanter från Sverige har, aktivt eller genom tystnad, tillstyrkt kommissionens ambitioner. I november skrev Torgny i en debattartikel* i lantbrukstidningen ATL om de små stegens tyranni:

"Men att sent i EU-processen hävda riksdagens befogenheter, efter att de första besluten tagits i utskott i parlamentet och komma med invändningar och försöka uppnå kompromisser – då är det för sent! Varför säger politiker och organisationer en sak i Sverige och motsatsen i Bryssel?"

Hälften av Sveriges skogsmark ägs av runt 330 000 privata enskilda ägare. En fjärdedel ägs av privata aktiebolag. Resten ägs av staten och andra allmänna och privata ägare. Om skogsstrategin går igenom kommer skogens skötsel att styras från EU i direkt konflikt med subsidiaritetsprincipen. Enskilda skogsägare kommer med föreslagna avverkningsbegränsningar att förlora inkomst. Därigenom förloras säkerhet för lån och intäktsströmmarna för ränta och amortering av befintliga lån minskar. Begränsningarna blir inte bara förödande för skogsägarna utan också för landsbygden och vårt välfärdssystem.

Företrädare för miljöorganisationer, likt Greenpeace Carl Schlyter, menar att EU:s högre krav på skogsbruket är rätt väg. Rätt väg för vad? Åsikten är en utmärkt illustration av hur särintressen påverkar och vägrar att ta ansvar för hela landet. Förvaltning av den egna skogen innebär för en familjejordbrukare att ansvarsfullt bruka för kommande generationer; att planera avverkningsåtgärder som ger inkomster och samtidigt ta hänsyn utifrån eget intresse och rådande regler. 

Biotopskydd kan rasera förutsättningarna för fortsatt skogsbruk för de mindre skogsägarna medans skogsbolag och skogsägare med mycket stora skogsinnehav drabbas i väsentligt mindre utsträckning. Jag känner en familj med en mindre skogsfastighet som fick nära hälften av skogsarealen klassad som nyckelbiotop och därför blev nekade avverkningstillstånd. För att kompensera inkomstbortfallet ingick familjen ett naturvårdsavtal där de avstår avverkning under 50 år mot en ersättning om ca 60% av inkomstbortfallet, vilken Skatteverket kräver ska beskattas första året. Staten ger med ena handen och tar med den andra. 

Skogen och dess mångfald är allt för viktig för hela Sveriges befolkning för att styras från Bryssel. Lagstiftning om skogsförvaltning, miljöhänsyn och avsättningar av skyddsvärd skog ska enligt NOrdBruk fortsatt vara en nationell angelägenhet. NOrdBruk är inte emot ett kontinuitetsskogsbruk där detta är lämpligt. Lagstiftningen behöver dock anpassas så att hyggesfritt skogsbruk utförs på rätt marker och med rätt metoder. Hyggesfritt skogsbruk kommer att gynna mellanbygdens kombinationsjord-bruk med jord, djur och skog. Vikten av kombinationsjordbruket för mångfald och hållbarhet diskuteras i Torgny Östlings till hösten, postumt utkommande bok "Back to basics! - Ett steg framåt".

Avslutningsvis, kommissionens idoga försök att konfiskera medlemsstaternas fördragsenliga självbestämmande, och därmed folkens makt över sig själva, är inte förenligt med ett demokratiskt styresskick. Folken har genom medlemsstaterna skapat EU och har nödvändigt begränsat kommissionens kompetens. Om kommissionen inte respekterar sin begränsade kompetens, må Sverige för fortsatt demokrati lämna EU.

* Östling, T. (2020). Skogen och de små stegens tyranni. ATL. 24 november 2020.

Taggar: EU, Skog, Nationell politik, Debatt