Vatten - kassako eller rättighet?

Oktober 2019

Vatten - kassako eller rättighet? 

 

Alla med en grundläggande förståelse för biologi vet att ska det finnas liv så måste det också finnas vatten. Detta innebär att dess tillgänglighet blir fundamental för all typ av produktion som innefattar levande ting, så som boskap eller växter. Få motsätter sig nog därför det faktum att rent vatten är något som måste skyddas och försvaras. Däremot går åsikterna kring vem som äger rätten till vattentillgångarna, och ska bekosta dess rening, isär.

 

Samtidigt som resultaten av att de globala klimatförändringarna blir allt mer påtagliga blir även tillgången på sötvatten mer och mer begränsad. Men den minskade förekomsten är inte det enda som försvårar tillgängligheten. Hanterandet av vatten antingen som handelsvara eller allmännytta är i högsta grad något som styr vem som kan ta del av det och i vilken utsträckning. För på en marknad tillfaller handelsvarorna den som betalar mest, efter utbud och efterfrågans alla regler. Men är verkligen vatten vilken vara som helst som går att likställa med klassiska handelsvaror såsom guld, olja och ädelstenar? Ska det faktum att vatten är fundamentalt för produktionen av mat, vars tillgänglighet utgör en mänsklig rättighet, helt förbises? Är det inte då för viktig för att lämnas över i händerna på privata aktörer? Vattnets privatisering riskerar nämligen att resultera i att de som odlar småskaligt, och med låga marginaler, dukar under i konkurrensen mot större producenter om vatten distribueras på detta sätt. 

 

Vill vi säkerställa att det kan finnas en möjlighet för småskaliga jordbrukare att bedriva sin verksamhet på ett hållbart och långsiktigt sätt blir det därför viktigt att försvara vattnets ställning som kollektiv egendom. Det beror på den enkla anledningen att det annars riskerar att bli otillgängligt för dom som behöver det mest. Allt detta kan ur ett svenskt perspektiv ses som ett tomt slag i luften eller i bästa fall ett riktat mot en väderkvarn som knappt ens orkar snurra. Men i flera länder idag är inte detta något som är en självklarhet. I Indien konkurrerar exempelvis lokalbefolkningen med stora läskföretag om tillgången på vatten och i Chile är i stort sett allt vatten privatiserat. Frågan om vem som äger vattnet blir således en viktig kamp att föra för att säkerställa matsuveräniteten.